Sitter här och småtittar på Mamma Mia, har sett den 3 gånger tidigare, tycker att den blir bättre och bättre för varje gång. Tror att Abbas musik alltid kommer att finnas här på ett eller annat vis, alltid någon som kommer att göra en cover.
Den jag minns mest är när jag är 17 eller 18 och jag och Anna tillbringade två veckor av våra sommarlov på Gotland. Då var Pandoras cover av One of us inne. Jag minns att jag var olyckligt kär (som vanligt på den tiden) och lyssnade massor på den. Det är nog mitt stor Abbalåt minne.
Men det känns som om jag hittar Abbalåtar hela tiden som jag fastnar för. Nu när man har fått barn så är Slipping through my fingers en lite "ny" favorit.
Förut förknippade jag ofta med The winner takes it all med idrott, eftersom de ofta kört refrängen i sportsammanhang, men om man verkligen lyssnar på hela texten så är den ganska tragisk. Vet att jag låg och tittade på en dokumentär om Abba en gång och de körde hela låten med video på slutet av dokumentären och jag fick tårar i ögonen. För då hade jag precis fått bakgrunden om sången och allt kändes så sorgset.
De som känner mig vet att jag är en väldigt emotionell människa, börjar ofta att gråta för saker jag ser på tv eller läser, det behöver absolut inte vara sorgsna saker utan även lyckliga. Tårarna bara rinner. Och ska jag ha månadens roligheter så finns det inget stopp på mig.
Har nu Slipping through my fingers på You tube på högtalarna medans jag skriver och undrar hur det kommer att kännas när mina små troll blir stora och börjar skolan..jag som hade lite ångest igår över att tiden går så fort, Bianca blev 9 månader igår....
Nu tänker jag sluta skriva och gå upp och lägga mig i sängen och snuffsa på Patricia som ligger i vår säng och sover. Bäst att passa på för snart är de stora och vill varken sova i ens säng eller att man ska puss och krama på dem.
Kram på er och glöm inte att säga till era nära och kära att ni älskar dem om ni gör det. Vilket påminner mig om:
Tack Anna för en trevlig dag och jag älskar dig vännen. Tack för att du finns i mitt liv!!!!
Tack själv gumman! Du värmer mitt hjärta :)
SvaraRaderaSå härligt att spendera en dag med dig och lilla B.
Puss och kram
Hmmm...Pandoras låt ja. Minns inte att du va olycklig när vi var på Gotland i alla fall...hehehehe ;-) Det var ju årets höjdpunk. Ibland blir jag så nostalgisk o vill va 18 igen. DET GÅR FÖR FORT - som du skriver.
SvaraRaderaOch gällande Slipping through my fingers. MY GOD - vilken gripande scen det är. Jag o mamma såg den på bio och torkade tårar bägge två. Speciellt när man har barn så tror jag den griper tag i en extra mkt. Man förstår sina egna föräldrar numera ;)
Sen det där med att gråta åt filmer, en bok, eller bara av en känsla som helt plötsligt kommer - så är jag oxå numera. Har blivit så jädra blödig på senare år (skyller även där på att det beror på barnen).
Och du har rätt, man ska stanna upp, och njuta av nuet och de nära o kära man har i sin omgivning!
Kram från mig!