På de sekunderna innan han berättade att det var två pojkar så han 200 tankar gå igenom mitt huvud. Eftersom ha började med att fråga om jag var Patricias mamma, herregud vilken ångest jag han få. Helst eftersom jag vet att hon har gymnastik på morgonen och de ringde strax efter kl 14.
Samtidigt som blev jag lättad över att hon inte var borta fick jag så ont i hjärtat för deras föräldrar skull. Varje förälders mardrömssamtal kan jag tänka mig, led med ena pojkens mamma som jag såg då jag hämtade tjejerna..
Nu ligger våra hjärtan och sover och jag har lust att låsa in dem i några dagar för att vara säker på att de inte försvinner...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar