Av någon anledning så har jag alltid gillat gatlampor som står nära träd så att man på hösten när det blir kolsvart ute kan se hur löven rör sig. Vi hade ingen på Korsängsgatan när vi bodde där, men då kunde jag sitta länge länge och titta på när snön föll utanför fönstret i lampans sken.
På Fannagatan hade vi en enorm björk som vi såg från vardagsrummet. Den kunde jag oxå titta på och jag vet att jag har fotograferat den vid olika årstider. Jag satt till och med förra veckan och tänkte att det var nog en av de sakerna jag skulle sakna mest med radhuset.
Nu för en stund sen hittade jag min nya gatlampa. Den är en bit bort, men jag kan endå se löven röra sig..så nu är jag helt nöjd med vårt nya hus :-)
Tjingeling!
Kommer du ihåg gatlampan på Mateusväg som gick sönder hela tiden, vad berodde det på??
SvaraRaderamamma
Sötis... du är allt för rar!
SvaraRadera