
Patricia 8 månader
Om 16 dagar fyller våran stora tjej 4 år, funderar på vad tiden har tagit vägen och vad vi har gjort på de här 4:a åren.
Vi har gift oss, fyllt 30 både jag och maken, flyttat, renoverat nästan ett helt radhus (endast badrummen som inte är renoverade), rest lite och fått en till liten prinsessa.
Vid den här tiden för 4 år sen arbetade min man nästan ihjäl sig. Han jobbade heltid med sitt ordinarie jobb + att de höll på att bygga A3, så honom såg man nästan inte skymten av. Vilket gjorde att jag fick skruva ihop alla barnmöbler som vi köpt till Patricia själv. Men det gick ju bra det med och jag gillar ju att skruva och bygga grejer, i alla fall när det går som jag vill. När hon väl bestämde sig för att komma ut så var hon 2 dagar tidigare än beräknat datum, men det gjorde inte så mycket.
Eftersom maken inte kunde lägga A3 byggandet åt sidan så blev det så att han inte tog sina 10 pappadagar som man har möjlighet till, utan dem tog han ut när gymmet öppnat och var ledig varje fredag i flera veckor istället. Vilket fungerade utmärkt eftersom Patricia har varit en sån liten tjej att hon mest sov hela tiden. Visst åt hon på nätterna väldigt länge, tills hon blev 10 månader. Men hon har aldrig hållit på och bökat som sin lillasyster gör.
Hon har alltid varit kramig och är det fortfarande och jag hoppas att hon kommer att vara det hela livet. Visst kan hon ha sin utbrott (senast igår) men hon är för det mesta väldigt glad och framför allt snäll. Men hon säger ifrån när hon anser att något är fel eller om någon gör fel, så det är ingen som sätter sig på henne. Men hon har ett stort hjärta och vill alla väl.
Jag hoppas att hon fortsätter att vara så, men de säger ju att barns personlighet som de kommer ha resten av livet redan har kommit fram när de är 4 år. Så jag hoppas på det, för i så fall kommer hon bli en go tjej :)
Kram
Ja visst går åren med en rasande fart. Det är genom barnen man märker det ;-)
SvaraRaderaHar aldrig hört att det där att personligheten vid 4 års ålder visar hur personen är. Det är väl egentligen klart från början hur barnet är men sen kan man ju såklart påverka som förlder, dvs det som heter barnuppfostran ;-)
Trotsåldrar är ju inte så charmiga direkt och det tycker jag börjar vid 2 år!!!
Ibland har man ju hört att sjövild o busig som liten - lugn som stor, o tvärtom. Men det mesta är nog bara skrönor. Jag tror ändå det mesta hänger på barnets uppväxt. Så det är bara att man kämpar på, eller hur?? ;-)
God fortsättning på er, trist att ni är krassliga. Får se om vi hinner ses nåt i vecka då..!?
Kram
Anna